En kamera som man tar med sig till Sydamerikas fattigaste land bör man alltså inte behöva vara rädd om. Samtidigt vill man ju ha möjlighet att ta de bilder som man verkligen vill och inte sitta där och önska att någon annan utrustning satt i ens händer. Vilken utrustning är det som kan uppfylla dessa två kriterier? Jag har idag skaffat min fjärde systemkamera som ska få följa med mig i mars. Jag stod och vägde mellan en Nikon D7000 eller en D300s. Det som talade för D300s var att den kändes som en riktig kamera som låg skönt i handen och hade hyfsat bra prestanda. Nu sitter man hemma och försöker läsa genom handboken på 400 sidor. Det känns som att det kommer att ta ett tag innan man förstått sig på allt vad denna kamera kan prestera. Och man har ju hela 68 dagar på sig att lära sig alla funktioner och att sluta vara rädd om den dyraste kameran jag haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar