Paleontologisk fest

Som svensk i Bolivia finns det mycket att förundras över. Allt det vackra som finns att se förstås, men också allt märkligt som att man tar bort säkerhetsbältena ur alla bilar och sen kör som galningar. Det finns också upprörande saker som att det inte verkar finnas någon återvinning överhuvudtaget eller att man fortfarande använder lösningsmedel utan skyddsutrustning.

Vi har förflyttat oss till universitetsstaden Sucre, Den vita staden. Den heter så eftersom stadskärnan i stort sett bara består av vita hus. Det är en riktigt kolonialiststad, på många sätt påminner Sucre så mycket om Spanien att man faktisk emellanåt kan tro att man är där. Det är vita hus med små balkoner på, mosaik och små trädgårdar insprängda bland husen. Det är väldigt vackert. Samtidigt är klasskillnaderna om möjligt ännu tydligare här än i La Paz. I La Paz har jag inte sett barn tigga om pengar på samma sätt som här. Det är barn under tio år som ber om pengar till mat. Och gamla tanter och farbröder sitter på trottoaren i sina däcksandaler och trasiga kläder och ber om pengar i sina hattar. Jag tänker mycket på barnkonventionen som säger så mycket men funkar så lite i praktiken i vissa länder. Alla barn har rätt till trygghet, ett hem, skolgång osv. Att se ett barn ligga och sova i en trappuppgång får en att känna sig fullständigt maktlös. Man vill ta upp barnet i famnen och ta med det hem.

Idag har vi varit på dinosaurieparken som är en av turistmagneterna här. Det finns en ca 200 m hög bergvägg av kalksten som stupar lodrätt ned. På den bergväggen kan man se fullt av avtryck från dinosauriespår. Det är otroligt imponerande. Spåren upptäcktes av ett cementbolag som var och grävde i berget. På de 25 år som har gått sen dess har paleontologerna festat loss rejält på denna upptäckt och tagit reda på allt. ALLT! Nu vet man vilka dinosaurier som gick där, hur deras fötter såg ut och vad de åt och så har man gjort kopior i naturlig storlek - och de låter! Barnen sprang iväg av förskräckelse först eftersom det plötsligt verkade som om vi var med i filmen Jurassic Park, men efter en stund var de helnöjda med besöket. Förresten så heter parken Parque Cretacico vilket betyder Kritaparken. Krita, som i tiden Krita. Vi hade ingen kamera med så kolla länken om ni vill se lite bilder från parken.

Vi åkte dinosaurielastbil till parken. Det var en gammal ombyggd lastbil, med stort dinohuvud på. Vi satt på svetsade bänkar på flaket och föraren körde i rasande fart genom stan. Det var lite läskigt men barnen njöt av farten och fläkten. Folk och fä på gatan fick lov att kasta sig åt sidorna som flyende renar.

När man sätter vår lilla hysteriska färd genom staden Sucre i ett perspektiv och jämför med alla saker som skulle behöva styras upp (trafiksäkerhet, kraven i barnkonventionen, avloppsfrågor, klimatfrågor osv), då känns det som att jag hellre åker på en lastbil och är lite rädd, än ser barn sova i trappuppgångar. Det finns olika grader i helvetet.