Vart har alla empleadas tagit vagen?

Brr.. sitter och fryser i La Paz kvallen. Ungarna har somnat efter att ha sett Ice Age 3. De oversatte all spanska till svenska. "Nu sager de: Jag ar mamma!" Stolta over att forsta. De lar sig sa sakteliga lite spanska och det kommer ord spontant. Som nar jag raknade farger.. bla, rod, gul, lila.. och Emilia sa: Och blanco mamma! Den var blanco ocksa! Vit! Kul!

Idag kom vi hem fran Coroico dar vi borjade dagen med ett aprilskamt at Sara och Johan om att vi sprungit pa en gammal van som hade helikopter och vi skulle fa flyga med tillbaka till La Paz. Ni skulle ha sett Johans min nar jag sa att nej, inte bara vi tre utan alla sju far aka tillbaka. Det tar hogst en halvtimme! Kandes grymt att avbryta leendet som gick fran ora till ora pa Johan. Men kul he he he..

Vi har varit pa El Jiri (som for ovrigt betyder Ormbunken typ) som ligger utanfor Chorobamba som ligger utanfor Corico som ligger utanfor La Paz. Jattemysigt stalle som drivs av Mario och Ana och vi har fatt lara oss allt om deras kaffeodlingar, bananodlingar, apelsinodlingar, mandarinodlingar etc. Vi fick prova att rosta kakaobonor och skala dem och mala dem for att sedan dricka varm choklad. Mums! Bast av allt var anda ar vi gick en liten vandring i djungeln for att upptacka ett vattenfall. Det kanns sa harmoniskt att vandra omkring i all gronska och lyssna till markliga ljud och se farglada blommor. Vid en alldeles klarrod blomma stannade Iris och sa: Det ser ut som lappar! Och hon hade ratt, den kallades for "svart kvinnas kyss". Den lilla stigen vi gick pa finns kvar sedan incatiden. Nar man ser djungeln omkring forstar man att det maste ha tagit manga hundra man och kvinnor att gora den, utanfor stigen ar gronskan helt ogenomtranglig. Pa kvallarna nar barnen somnat satt vi och delade en flaska rott och pratade om livet. Vi ar ratt sugna pa att resa ivag igen nagonstans. Enda problemet med att vara ute dar det ar varmt ar nagra sma gula djavulsflugor. I Coroico fanns de ocksa men nar vi klev av den hyrda bussen for att ga de sista 20 minuterna till El Jiri overfolls vi fullkomligen och ungarna ser ut som att de har fatt vattkoppor. Just det, nar vi klev av bussen kom Mario med sitt fyrhjuliga terrangfordon och tog alla vara vaskor och tva av barnen, narmare bestamt mina barn. De for ivag och korde inte framfor oss som jag hade forestallt oss utan svischade ivag genom allt det grona. Det var da jag insag att jag hade lamnat allt jag ager och har, inklusive tva barn, till helt frammande manniskor ute i odemarken. Jag sprang hela vagen bara for att upptacka att Iris och Emilia lugnt satt och drack maracuyajuice nar jag kom fram. Hur glada som helst. Men jag hade ju goda referenser pa stallet fran mina goda vanner Emma och Tomas hemma i Sverige sa det kandes val inte fullt sa hemskt. Lika glada som vi var for att komma dit nastan lika skont var det att komma darifran. Det visade sig att regnperiod inte ar basta tiden att aka dit. ALLA klader ar tackta i lera. De fa hudpartier vi har visat ar fulla med myggbett och det ar inte sa kul att ga och lagga sig och sova i en sang som inte droppar men nastan. Sa darfor kanns kylan i La pAz ratt trevlig pa nagot satt. Och jag och barnen har dragit runt pa stan idag och vrakt i oss mat och bananasplits och gott kaffe. Och kopt nya skor till mig eftersom de jag har formodligen aldrig kommer att torka.

Imorgon ar det slakttraff hos farmor och farfar och pa sondag blir det annu en vantraff. Det ar svart att hinna med allt man vill och snart ar resan slut.

Urmiri var en hojdare, Coroico ar alltid en hojdare och La Paz ar ju som att komma hem men det finns ju sa mycket mer att gora! Jag var forresten barnledig i lordags och var ute med gamla vanner. Det borjade med dop pa dagen med sushibuffe! Darefter till min kompis Lindays bar. Ungarna spelade shackbackgammon och bjods pa sant dar godis som man inte far ata langre som smaller i munnen. Lyckliga! Sen lamnade jag dem hos syster och Johan pa eftermiddagen och pa kvallen gick vi ut och at middag med ett hopkok av gamla vanner, Lindsays foraldrar pa besok fran Australien, Storbrittanniens ambassadfolk, en advokat som hade studerat i Uppsala och extraknackt med att snygga till doda personer som varit med i olyckor.. En intressant debatt startades om den nya regeringen med Evo Morales. En sak var alla overens om. Las empleadas har forsvunnit. Rormokare, snickare och "fixare" gar inte att fa tag pa langre. Ett lager menade att de har blivit stoddiga i och med att den nye presidenten tillhor ursprungsfolket Aymara. "De vill inte gora nagonting langre och har blivit lata". Ett annat lager ansag att deras rattigheter att starkts och att de darmed inte langre var beredda att arbeta for slavloner. Efter allvarliga diskussioner fortsatte vi tillbaka till utekvallen.

Inser att Goteborg har alldeles for fa stallen dar man bara kan hanga och dar det ar sjalvklart att folk har med sig gitarrer, trummor och flojter och sjunger. Dar det ar sjalvklart att man satter sig hos folk man inte kanner och till och med PRATAR med dem. Hann med en svang till Gota de agua ocksa.. helt galet stalle!

Jag har rykten om att det snoar i Goteborg. Hoppas det ar en vandringssagen.