Bortom Lonely Planet

Kors i taket, vi har besokt ett stalle som inte finns i Lonely Planet. Vad som ar orskerna till att denna bibel har missat en sa fantastisk plats forblir oklara. Det var namligen ett av de finaste stallen jag har varit pa. Stallet heter Urmiri och ligger 3-4 timmars bussfard fran La Paz. Man aker en stund pa altiplanon och allt ar platt, platt, platt. Efter kanske 6-7 mil tar man av fran stora vagen och in pa en grusvag som man studsar pa i ca 45 minuter. Man passera massor av odlingar med potatis, quinoa, nagon slags sad m.m. Emellanat foljs bussen av hundar som lamnar sitt jobb som vakt- och herdehund for alla hjordar av far och lamadjur som vi passerar. Hundarna ar otroligt snabba och uthalliga, en foljde oss i sakert 10 minuter innan den gav upp och atervande till sitt jobb. Efter den studsiga grusvagen foljer en serpentinvag som inte gar av for hackor. Vagen ar smal och och sitter liksom upphangd pa bergvaggen. Pa ena sidan bergvagg, pa andra sidan stup. Jag maste erkanna att jag var radd, man kan liksom inte lata bli att tanka pa vad som hander om foraren for en stund blundar, svimmar, blir sjalvmordsbenagen, tappar lusten, glommer hur man kor eller nagot annat. Naturligtvis holl han sig dock pa vagen och vi fick snart veta hans exklusiva skal for detta, forutom rent professionella - han var kar! Pa vagen tillbaka smugglade han namligen med sin flickvan och de satt och tisslade och tasslade och drack lask hela vagen tillbaka till La Paz. Hur som helst, serpentinvagen kanns lang men ar kanske inte det egentligen, man tappar tidsuppfattningen nar man haller andan. Nar den tar slut ar man framme. Och plotsligt ar man i paradiset! Vagen slutar i en brant ravin omgiven av hoga bergvaggar och dar byggde de ett hotell pa 40-talet. Anledningen till att just denna plats valdes ar at det finns varma kallor i omradet och vattnet fran dessa anvands for att varma upp ett antal pooler med. Vattnet ar omkring 35-38 grader och man kan ligga i hur lange som helst, nagot som barnen testade. Rekordet var 6 timmar pa en dag! Hugo larde sig simma ryggsim och utbrast pa kvallen att detta var hans lyckodag. Frans kan simma ryggsim sen innan kan jag tillagga och avlade flera langder i den stora bassangen. En sak som var otroligt charmig med hotellet var att de endast erbjod elektricitet tva timmar per dygn, mellan kl 19 och 21. Efter kl 21 blev det kolsvart och man har bara stearinljus till hjalp for att se. Da kan man garna ta en titt pa stjarnhimlen. Det ar helt fantastiskt och nagot man inte upplever var dag, aven om man bor pa landet som vi gor. Det ar som att sta nere i ett djupt hal, eftersom bergvaggarna stupar rakt ned pa tva sidor. Hogt uppe ser man stjarnorna som gar att urskilja sa mycket battre utan gatlyktor och annan belysning. Hotellet ar omgivet av mangder av kaktusar och blommor. Johans bilder far ge en battre bild av det sen.
Vi stannade i tva natter och om jag aker till Bolivia igen sa ar detta ett stalle jag garna atervander till.
/Sara