Att resa

Nu har vi varit på resande fot i över en vecka och man börjar känna sig mer och mer bekant med landet. Jag börjar känna att våra svenska fjäll bleknar i jämförelse med dessa gigantiska dalgångar, bergsryggar och snöklädda toppar. Man känner också att dessa toppar är helt onåbara, även om man rest utan barn så skulle man inte klara av att ta sig upp på dessa höjder där luften är tunn och stupen gigantiska. Att resa med barn går bra, det gäller bara att ha ett lite lugnare tempo, gå och lägga sig tidigare, försöka bo på ställen som ligger fint till och undvika långa vandringar. Ungefär som att vara pensionär i förtid :-).

Taxivandring är ett nytt begrepp för mig, man tar en taxi till något fint ställe där man skrotar runt en stund och försöker undvika att barnen ramlar ner för någon brant. Vi är nu tillbaka i La Paz, denna otroligt häftiga stad och här är jag sugen på en taxivandring mellan olika utsikter (mirador). Men det får nog vänta, för imorgon åker vi vidare mot Copacabana som ligger vid Titicaca-sjön. Åsa, Iris och Emilia ska nu bo hos Farmor och Farfar några dagar. Det ska bli spännande att resa runt själv, även om vi kommer att sakna Åsa och hennes roliga barn.

Jag hoppas att man snart ska vara lika stark som man är hemma och ska orka springa runt litegrann.

Fridens / Johan