Copacabana och Sorata

Josses, vad tiden gar!! Det har gatt flera dagar sen jag eller Johan skrev sist. Vi har ju delat pa oss en stund sa att Asa har mer tid i La Paz, medan vi har rest runt lite pa egen hand. Vi lamnade La Paz i onsdags och akte turistbuss till Copacabana vid Titicacasjon. Copacabana ligger pa 3800 m hojd, men vid det har laget har vi vant oss vid hojden. Vi tog in pa ett otroligt fint hotell som hette Las Olas. Det var en massa sma barbapappaliknande hus, allihopa runda och valdigt fina. Vi bodde i en stuga som hette La Tortuga och sag ut som ett agg nedstoppat i marken. Det hade tva vaningar, langst ned en enorm rund sang och toalett. En trappa upp fanns en batformad sang och tva hangmattor. Ut mot Titicacasjon var det enorma panoramafonster. Barnen alskade det - och vi med! Dessutom fanns det en jakuzzi i tradgarden med soluppvarmt vatten typ 39 grader. Otroligt skont! Dag tva akte vi ut till Isla del Sol. Man aker bat i 2-3 timmar sen ar det meningen att man ska strova runt pa on och titta pa inkaruiner mm. Men det gjorde inte vi. Barnen vagrade helt enkelt och vi fastnade istallet pa en strand och byggde sandskott. Helt ok det med for stranden var vacker som en drom. Sen var det lika lang resa tillbaka med endast ett stopp till. Det ar otroligt vackert och fascinerande med inkakulturen, men jag maste anda tipsa andra som reser med sma barn att agna dagen at nagot annat. Isla del Sol-turen ar en vuxengrej helt enkelt. Barnen tyckte batresan var for lang och hade inge intresse av ruiner.  Det var skont att komma tillbaka till "agget" pa kvallen och lasa bok och ta det lugnt.

Dagen darpa packade vi ihop och tog en buss till Huarina (halvvags till La Paz) dar vi bytte till en minibuss mot Sorata. Alltsa, det har med trafiksakerhet ar nagot av en ickefraga i Bolivia. Jag och Frans satt langst bak, han i mitt kna, och jag raknade till 18 personer i minibussen. Plus en sack med socker! Skont att det ar asfaltsvag iallafall tanka jag i min enfald, naturligtvis tog den slut. Sa dar satt vi och guppade fram pa en grusvag med stup pa ena sidan, 18 personer i en minibus. Det kandes inget bra, men det gar ju inte att stiga av. Det ar bara att titta in i bergvaggen och be till gud. Vi klarade oss helskinnade ned till byn och tog in pa ett valdigt markligt hotell som hette Altura Oasis. Markligt och fint. Det ar som att komma hem till en amatortradgardsmastare och inredare av typen Kirsteiger. Allt ar individuellt, unikt och handskrivet. Det kryllade av djur ocksa: hundar, kor, ankor, gass, katter, papegojor, lamor etc Vart rum var tyvarr en fuktdrypande hala med golvet tackt av grasuggor. Vi stannade bara en natt. Nu ar vi fortfarande i Sorata och bor pa ett annant hotell. Det regnar och allt ar en enda lervalling. Inte sa muntert kanske, men detta hor ju till resandet. Man upptacker bra och daliga stallen. Sorata kommer nog att hamna ganska langt ned pa listan, tack vare laskig vag hit och osregn. Med andra ord kan detta vara en guldklimp om bara molnen ville ge vika sa att vi fick lite utsikt. Imorgon bar det av till La Paz!
Sara