Vi är fortfarande kvar i La Paz. Det har varit väldigt bra dagar här sen vi kom i måndags. La Paz är en extremt rörig stad (med svenska mått mätt, Indien slår säkert detta med hästlängder). Det är människor överallt, trottoarerna ar jättesmala och man trängs hela tiden. Gatorna är fulla av minibussar och taxibilar, blandat med större bussar och stora jeepar (!). Vanliga personbilar finns knappt alls. Det gäller att hålla sig på trottaren annars blir man platt. Mitt i all röra råder något slags lugn, saker får ta den tid det tar och man blir konstigt nog inte stressad här. Om man inte ar typen som flippar ur av att vänta förstås - för vänta måste man kunna i La Paz. Idag när vi kom ut fran hotellet var det en ca 200 m lång kö utanfor som gick till polisstationen här intill. Alla höll tålmodigt i ett papper som antagligen skulle stämplas av någon polis. Igår skulle vi fixa telefoner, och det var samma sak där, en enorm kö och ett 60-tal tålmodigt väntande Bolivianer. Igår beställde vi hämtmat, det tog 1,5 timme. På restaurangen får man maten efter först ca 45 minuter. Men man vänjer sig. Till och med barnen har resignerat inför detta efter bara fyra dagar, de har utväcklat ett fantastiskt tålamod.
Idag har vi varit ute på stan. Först åkte gick vi till en marknad här intill och tittade på kommersen. Där såldes frukt, grönskaer, kött, fisk och allt annat i matväg. Det är lite andra regler gällande livsmedelskontroll här, dvs inga alls! Köttfars ligger rakt upp och ned i rumstemeratur, liksom kyckling och fisk. Man kan inte låta bli att undra hur folk överlever - eller om vi kanske är överdrivet forsiktiga i Sverige. :) Efter marknaden åkte vi till Sagarnaga (turistgatan) och tittade på alla hantverk och sånt. Det finns så himla mycket fint att se och köpa om man vill! Förutom själva stånden och affärerna går folk runt och säljer saker. Vi köpte kaktusfrukter av en man som släpade runt dem i en skottkärra. Det var otroligt gott, som ett stort hjortron i konsistensen, men med smak av melon. Den roligaste försäljaren är fossilmannen. Han smyger upp intill en och väser på ett väldigt mystiskt vis "fossiles, fossiles" samtidigt som han visar en sten med fossil i på samma sätt som man skulle visa upp ett kilo kokain i en folkmassa. Min syster säger att det är samma man som när hon bodde här för sex år sen. Det verkar gå bra för honom.
I eftermiddag ska vi gå på bio och se filmen Trassel pa spanska. Barnen ser verkligen fram emot det.
Hasta luego!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar