Framme!

En resa pa 30 timmar ar en lang resa. Vi kande oss rejalt morbultade allihop nar vi igar satte oss pa det sista planet fran Miami till La Paz, en resa pa 6,5 timme somalla sov sig igenom. Innan det hade vi flugit jumbojet over Atlanten (japp pappa, du hade ratt angaende flygplanstyp) och det var en bekvam resa. Alla hade egen TV och tillgang till miljoner kanaler sa det var inget problem med vara TV-alskande barn. Egentligen ar inte sjalva flygresorna sarskilt svara med barn. De finner sig snabbt i att det ar begransat rorelseutrymme och vi fick verkligen uppmuntra dem att strova runt lite sa att cirkultaionen holls igang. Det som ar jobbigt ar flygplatserna. Dels ar sakerhetsrutinerna otrevliga och valdigt stressande. For barnen var detta en uppenbar stress. De tycker att det ar laskigt med alla manniskor i uniform som skriker saker och verkar uppjagade. Sen ska man slussas flera kilometrar genom tranga utrymmen tillsammans med massor av andra manniskor. Och hela tiden ska passet fram och skor ska tas av och scannas, barnen ska ga sjalva genom den dar metallbagen, det ar mycket intryck for barn. Det galler att sjalv halla sig lugn och latsas att allt ar normalt. Men det ar det baske mig inte. Varsta stressen var anda nar vi gick pa det dar sista planet och hade vara platser utspridda, alltsa barnen skulle sitta ensamma och de vuxna ocksa. Och det var omojligt att andra pa. Som tur var ar manniskor snalla och vill andra val, sa det gick att byta nar vi val var pa planet. Hur som helst sa har barnen varit sa otroligt positiva och oppna for allt. Jag kan inte sluta beundra deras tillit och upptackarlust.De verkar njuta i stora drag av alltihop.

Nu ar vi iallafall framme och bor pa varldens mysigaste hotell i La Paz som heter Residencial Latino. Luften ar tunn har upp pa 3500 m hojd over havet och alla kanner sig lite yra. Iris har en slang av magsjuka och mar inte alls bra, men vi far hoppas att det gar over. Johan har  fatt lite hojdsjuka och vi forsoker lindra den med te och vila. Skont att vi ska stanna har i fyra natter. Nu ska vi bara ta det lugnt och se film, dricka te och spela spel. Jag var ute och handlade dricka och brod till lunch och manniskorna ar sa vanliga, man far latt kontakt med dem och de berattar garna var saker heter pa spanska for en nyborjare som jag. Som tur ar sa ar jag mycket skarpare nu an forra gangen jag var har. Jag kan faktiskt prata i hela meningar emellanat.

Det ar underbart att vara har!