Cykeln rusar utför en smal grusväg. Det gäller att hela tiden vara koncentrerad annars åker man omkull och om man har otur så försvinner man då utför stupet. Jag är på väg utför "Dödens väg", en sju mil och 3600 höjdmeter väg som mest kan liknas vid en skogsbilväg i Norrland. Skillnaden är att det är en klippvägg/grusvägg på ena sidan och på andra sidan ett flera hundra meters högt stup. Vi börjar på strax under 5000 meters höjd och det är kallt och dimmigt. Vissa i vår grupp har missat det där med att ha rätt klädsel. Eller vad sägs om sandaler och t-shirt. Jag fryser fast jag har betydligt mer kläder på mig. En i gruppen bryter efter andra delsträckan eftersom hon inte mår bra. Det kan vara höjden eller någon annan allvarligare sjukdom. Efter tredje delsträckan har vi den första punkteringen och det är tur att vi har en följebil med reservdelar och en extra cykel. Jag försöker fota, men det är dimma, regn och hundraprocents luftfuktighet och jag känner att det räcker med att hålla sig på vägen. Det är väldigt roligt och det är väldigt populärt att göra detta. Idag är det säkert 50-100 personer som cyklar utför denna väg. Det är nästan enbart backpackers från olika delar av världen och det känns som om man slungas tillbaka tio år i tiden när man vistas med dessa människor. Man glider runt och gör roliga saker i olika världsdelar samtidigt som man har en väldigt priviligerad tillvaro. Det blir speciellt tydligt när en i vår grupp cyklar på en gumma så att hon tappar sin tygpåse på den leriga marken. Hon blir givetvis jättearg och man förstår hur hon tänker att vi bara leker runt.
Men det är en väldigt rolig lek och man hjälper inte henne genom att inte göra sådana här saker, snarare tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar